Verken
en tidigt språkbegåvade Carl Michael översatte under sin informator Claes Ludvig Ennes ledning tysk andaktslitteratur till svenska och skriver också egna religiöst uppbyggeliga dikter. I
levernesbeskrivningen skriver han: "...under hans inseende har jag författat flere bref ock Poesier, öfwersättningar af psalmer i Halliske psalmboken, som med flere bref på tyska, Ängelska Italienska ock fransyska ...lära förwaras hos Presid Rosenadler i dess Biblioteque hemma". Redan när han är sjutton ger han ut två översättningar från tyska och franska. Böckerna hette
Evangeliska dödstankar av David von Schweidnitz, och
Underwisning lämnad af en fader åt sin son, som företager sig en lång resa av Ph. S. Dufour. 1758 utger han anonymt en dikt med namnet
Tankar om flickors ostadighet där han moraliserar över överklassflickors manér, svaghet för lyx och modenycker och deras ytliga tidsfördriv. Dikten vållade en del debatt, men ingen lyckades lista ut att det var den unge Bellman som skrivit den. I samhällssatiren
Månan (1760), som är skriven på vers, speglar han förhållandena på jorden i ett fiktivt samhälle på månen.
Dryckesvisor och Bibelparodier
1765 dör båda Bellmans föräldrar. Samtidigt börjar en lust att driva med den religiösa uppfostran varmed han är uppfostrad göra sig litterärt gällande. Han börjar skriva parodiska dryckesvisor och under senare delen av 60-talet växer de kända parodierna över gamla testamentet och dess apokryfiska skrifter fram. Bellman smälter samman dryckesvisan med bibelparodin. I dessa framställs gamla testamentets heliga män som obotliga fyllbultar. Bellman utgår i regel från den riktiga berättelsen men överdriver och brer på stoffet för att uppnå komiska effekter. Hans parodier blev mycket populära och spreds i avskrifter och skillingtryck över hela landet. Kyrkan blev givetvis förnärmad. Lunds domkapitel gick 1768 ut med ett
formulär till stiftets präster med syfte att försöka samla in alla tryck och avskrifter av den mest kända,
Gubben Noach, vilket dock förstås var omöjligt. Gubben Noach och ytterligare åtta bibelparodier ingår i
Fredmans Sånger och utgör där sång nr 35-43.
Bacchi Orden
Bellmans öppna framföranden hos vännen och beskyddaren Anders Lissander utvecklades till helaftonsföreställningar som fann sin form i
Bacchi Orden. I denna parodi driver han med de riddar- och sällskapsordnar som frodades i Bellmans samtid, Bellman tillhörde själv ett par. Ordnarna omgavs av högtidliga ceremonier och ritualer, och den som blev invald i en orden måste uppfylla vissa krav på kristlighet och dygd. För att kunna dubbas till riddare i Bacchi Orden måste man minst två gånger offentligen setts ligga stupfull i rännstenen! Den första gång Bellman framför ett ordenskapitel inför publik är troligen den 4 december 1766. I Bacchi Orden dyrkar man givetvis
Bacchus och dess medlemmar bestod av ökända a-lagare i Stockholm; så småningom också personer längre ifrån som hade fråntagits sina ämbeten pga. dryckenskap. Några verkliga möten skedde givetvis aldrig, orden var en ren fantasiprodukt av Bellman, medlemmarna togs dock ur verkligheten. De ceremonier som föredrogs i de s.k. ordenskapitlen var samma som i de verkliga ordnarna. När nya medlemmar tas in dubbas de till riddare, får högtidligen en egen vapensköld och ett valspråk, och när de dör hedras de med en parentation. Den som blir dubbad till riddare av Bacchi Orden blir samtidigt adlad och får ett nytt namn. Den nedsupne notarien
Kolmodin blir på detta sätt
von Källarcreutz, den f.d. kanslisten
Holmström blir
von Ehrensugga, och den imbecille f.d. bagaren
Kihlberg blir adlad
Adlerstop. När någon känd drinkare dog skrev Bellman högtidligen en parentation över honom. Se t.ex. parentationen över
Brännvinsbrännaren Lundholm och
Fredmans Begravning, som är den första dikt av Bellman där Fredman förekommer. Hur den unge Johan Gabriel Oxenstierna upplevde två sådana kvällar hos Lissanders kan man läsa i hans
dagbok.
Det största och sista av ordenskapitlen formade Bellman till ett jättearbete som fick namnet
BACCHI TEMPEL öpnadt vid Corporalens samt Ordens-Oboistens Fader Movitz död 1779 (BACCHI ORDEN II) och utgavs 1783 med illustrationer av
Elias Martin.
Fredmans Epistlar
har en alldeles
egen sida.
Fredmans Sånger
Fredmans Sånger är en uppföljare till Fredmans Epistlar. I motsats till Epistlarna så har Sångerna inget sammanhållande tema utan är bara en samling med några av Bellmans mest populära sånger. Fredman har inte att göra med fler än tre av sångerna, så namnet är egentligen missvisande. Sångerna utgör ett urval av sinsemellan olika typer av sångdiktning, från Bellmans ungdom till de sista åren. I brokigheten kan dock urskönjas några grupperingar: FS 1-6 är parodiska
ordensvisor, FS 18-21 har döden som gemensamt tema, FS 35-43 är
bibelparodier, FS 47-54 ingår som scener i ett litet sångspel om
Bacchus konkurs. Förutom detta kan dock inget övergripande syfte med sångernas ordning och verkets uppläggning skönjas.
Läs mer om
Personerna i Fredmans Sånger.
Dramatiska arbeten
Bellmans dramatiska diktning utgör inte några litterära höjdpunkter i Bellmans skrivande. Styckena består mest av bagatellartade sångspel och divertissemang. Herdespelet
Det lyckliga skeppsbrottet framfördes en gång hemma hos vännen och beskyddaren Anders Lissander, på dennes namnsdag den 30 november 1766.
Marcomolphus hette ett verk,skrivet på 60-talet, varav endast fragment finns bevarade.
Kungens stora operaintresse inspirerade Bellman att försöka skriva en opera, den fick namnet
Fiskarena. Den fick dock usel kritik av hovet och Bellman ombads omarbeta den, vilket gjorde att Bellman tydligen övergav projektet. Av stycket finns bara vissa sånger bevarade, varav en troligen är Fredmans
Sång n:o 31,
Opp Amaryllis. Det enda av Bellmans spel som blev offentligt uppfört var divertissemanget
Värdshuset. Det skedde på Bollhuset 1787 i samband med firandet av 15-årsminnet av Gustav III:s tronbestigning.
Dramatiska Sammankomsten hette ett stycke som framfördes i hovkretsen nyårsnatten 1790. Det av Bellmans dramatiska arbeten som har mest att ge eftervärlden är troligtvis
Mantalsskrivningen, som är en huvudsakligen talad pjäs. Skriven och uppförd på hovet i en första version nyåret 1790-91, sedan omarbetad 1794.
Tillfällesdiktning
Bellmans mest omfattande diktning består av tillfällesdikter; dikter han skrev till enskilda människor och speciella tillfällen. Dikter för födelsedagar, bröllop, födslar och begravningar eller rena hyllningsdikter; tacksägelser, dedicationer, rekommendationer, ansökningar; dikter för att uppvakta kungahuset eller andra som Bellman behövde en tjänst av, eller för någon väns eller släktings räkning. Ibland skrev han verser på beställning och mot betalning men ofta fick han nog pengar till tack av sina omskaldade beskyddare även när han inte begärde något. Tillfällesdiktningen utgjorde dock ingen stor inkomstkälla för Bellman. Även när Bellman skrev brev till vänner och bekanta så gjorde han det ofta i diktform. Tillfällesdiktningen utgör ungefär en tredjedel av Bellmans hela produktion.
Religiös diktning
Bellman skrev mest religiösa dikter i sin ungdom, men han återkom till att skriva i genren flera gånger under hela livet. Han skrev både orginaldikter och gjorde översättningar till svenska av utländsk andaktslitteratur. Bellmans religiösa diktning utgör dock ingen stor del av hans produktion. Hans orginaldiktning består mest av betraktelser över kyrkans predikotexter.
I
Betraktelser Öfver Åtskillige Evangeliske Texter, som utgavs 1780, ingick ett antal dikter skrivna 1770-71 och tidigare publicerade i dagstidningen
Dagligt Allehanda.
Zions Högtid kallade Bellman en samling dikter över 25 av kyrkoårets evangelitexter, som utkom 1787. Dikterna hade han skrivit på i etapper sedan 1770.
Annan diktning
En Stuf Rim består av femtio dikter från 70-talets senare år, som Bellman skrev ned på ett närmare fyrtio meter långt band av regalpapper upprullat på en träspole. Arbetet avslutades 1780. Det är dedicerad till vännen Elis Schröderheim, men den Bellman egentligen ville hylla med verket var kungen själv.
1781 ger Bellman ut en parodisk tidning kallad "Hvad Behagas", som dock endast utkommer med åtta nummer.
1793 ger han ut en översättning från tyskan av
Gellerts Fabler.
Under sin tid i arresten i Slottets högvaktflygel 1794 påbörjar han sin
levernesbeskrivning.
Musiken
Melodierna som Bellman använder sig av till sina texter är i regel lånade från operor, operetter, dansmusik, marscher och folkvisor. Ofta bearbetade han musiken så att den delvis kan sägas vara nykomponerad. Till flera av de vackraste melodierna, såsom
Träd fram du nattens gud,
Vila vid denna källa och
Liksom en Herdinna har man inte kunnat finna någon förlaga. Bellman kan mycket väl ha komponerat dessa melodier själv.
Standardupplagan
Avslutningsvis en lista över de olika delarna av Bellmansällskapets Standardupplaga av Bellmans skrifter. De är en helt komplett utgåva av allt vad Bellman skrivit. Den allra sista delen färdigställdes för ett år sedan av doc. Gunnar Hillbom.
- Fredmans Epistlar (1921)
- Fredmans Sånger (1922)
- Bacchanaliska Qwäden och En Stuf Rim (1925)
- Bacchi Orden (1932)
- Bacchi Tempel (1935)
- Dramatiska arbeten (1936)
- Dikter till Gustaf III och Konungahuset (1938)
- Dikter till enskilda 1:17557-1773 (1942)
- Dikter till enskilda 2: 1774-1784 (1950)
- Dikter till enskilda 3: 1785-1789 (1957)
- Dikter till enskilda 4: 1790-1793 (1964)
- Dikter till enskilda 5: 1794 jämte tillägg (1974)
- Ungdomsdikter 1: Dikter av blandat innehåll (1980)
- Ungdomsdikter 2: Bacchanaliska visor (1994)
- Religiös diktning (1993)
- Politisk och patriotisk diktning (2000)
- Efterskörd (2002)
- Hvad Behagas? och brev (1999)
- Översättningar (1997)
Entré | Källor
